Annafia

Jag har reflekterat över hur ofta människor på sin blogg kan mörka att de mår dåligt. Eller ha väldigt dålig självinsikt om det. Det är väldigt lätt att slå på försvaret och säga att man inte mår dåligt utan hävda att man älskar det man gör och därför blir det inte jobbigt. Men sen kommer det fram att även dessa människor fick åka in till akuten med magsmärtor eller blev deprimerade på grund av för högt tempo.

 

På nätet blir det väldigt lätt att ha en fasad, eller ge dubbla budskap. "Hur kan du vara så vältränad?" - "Äsch, jag har bra gener..." för att i nästa stund lägga upp ett inlägg med rubriken "Såhär tränar jag!" Hur var det nu då? Egentligen? Och det går inte heller att konfrontera sådana inlägg där någon säger emot sig själv för då blir man anklagad för att enbart klaga, sprida hat eller inte ha ett liv.

 

Samtidigt vet jag hur svårt det är. När någon kommer och frågar hur det faktiskt är med en, och man inte själv har insett hur dåligt man mår. Det är först när man får distans till saker och ting som det slår en. Vilket mörker man befunnit sig i. 

 

Det finns egentligen inte så mycket viktigt att meddela för tillfället. Jag har fått ett roligt sommarjobb, ägnar dagarna åt att jobba och plugga som vanligt, avnjöt precis en lussebulle och...