"Vi har aldrig varit friskare"
Igår redovisade mina elever sina uppgifter om genteknik och en grupp hade riktat in sig mot läkemedelsproduktion. Det var intressant att diskutera det med dem; att vi inte hade varit så många på jorden om det inte funnits botemedel, vaccin och bromsmediciner.
På senare tid har jag dock känt mig väldigt gammal (bara att jag använder ordet "dock" säger väl en hel del?) då det känns som man kommit upp i den åldern när alla dessa sjukdomar börjar göra sig påminda. Om inte hos oss så hos våra föräldrar. Framförallt är det olika former av tumörer och cancer som nästan blivit vardagsmat - finns det någon som inte drabbats? Bara i min närhet florerar bröstcancer, prostatacancer, cellförändringar & hjärntumörer men på Facebook har jag också fått se jämnåriga bekanta skriva om sin sorg då de förlorat en partner på grund av sjukdom. Man växer verkligen upp snabbt när man läser sådant, och inser att man nog sett sig själv som odödlig ett bra tag fram tills nu.
Jag är ju inte mycket bättre jag för den delen. Fast jag hade väl min beskärda del där när jag var 17 och opererade bort min gallblåsa... På senare tid har jag i alla fall tagit tag i allt sånt där som legat och skräpat i "Att göra"-anteckningen på telefonen; gå till tandläkaren, boka tid för att forma nya skoinlägg (JA jag sa ju att jag är gammal! Eller hade fötter som växte lite för snabbt under en sommar och nu får mig att tänka "ET phone home" så fort jag ser på dem...) och återbesök hos kiropraktorn. Ni fick ju läsa om mina bravader efter de första besöken i Linköping, men efter att jag flyttade kände jag inget behov av att fortsätta gå. På senare tid har jag dock varit tröttare, stelare och ömmare i ryggen och tänkte att en check vore bra. Och nu har jag äntligen fått ett förmodat namn på min "vassa" ländkota; Spondylolistes (stabil på L4). Så på schemat står precis som förut att stärka upp bålen (ffa mage). Jäj. Jag som ÄLSKAR att träna mage! Not. Kan bero på att jag är dålig på det?
På senare tid har jag dock känt mig väldigt gammal (bara att jag använder ordet "dock" säger väl en hel del?) då det känns som man kommit upp i den åldern när alla dessa sjukdomar börjar göra sig påminda. Om inte hos oss så hos våra föräldrar. Framförallt är det olika former av tumörer och cancer som nästan blivit vardagsmat - finns det någon som inte drabbats? Bara i min närhet florerar bröstcancer, prostatacancer, cellförändringar & hjärntumörer men på Facebook har jag också fått se jämnåriga bekanta skriva om sin sorg då de förlorat en partner på grund av sjukdom. Man växer verkligen upp snabbt när man läser sådant, och inser att man nog sett sig själv som odödlig ett bra tag fram tills nu.
Jag är ju inte mycket bättre jag för den delen. Fast jag hade väl min beskärda del där när jag var 17 och opererade bort min gallblåsa... På senare tid har jag i alla fall tagit tag i allt sånt där som legat och skräpat i "Att göra"-anteckningen på telefonen; gå till tandläkaren, boka tid för att forma nya skoinlägg (JA jag sa ju att jag är gammal! Eller hade fötter som växte lite för snabbt under en sommar och nu får mig att tänka "ET phone home" så fort jag ser på dem...) och återbesök hos kiropraktorn. Ni fick ju läsa om mina bravader efter de första besöken i Linköping, men efter att jag flyttade kände jag inget behov av att fortsätta gå. På senare tid har jag dock varit tröttare, stelare och ömmare i ryggen och tänkte att en check vore bra. Och nu har jag äntligen fått ett förmodat namn på min "vassa" ländkota; Spondylolistes (stabil på L4). Så på schemat står precis som förut att stärka upp bålen (ffa mage). Jäj. Jag som ÄLSKAR att träna mage! Not. Kan bero på att jag är dålig på det?
Känns som att jag kan lita på den här kiropraktorn, han verkade ha koll på läget. Dock undrade jag vad f*n han yrade om när han under första besöket utbrast "Åh, en vovve!" när han stod bakom mig. Ännu mer när han fortsatte; "Är den stor?" och jag höll på att svara; "Inte vet jag, det är DU som ser en hund framför dig!" men sen kom ihåg att jag ju faktiskt har ett par tassar på ryggen ja... Nåväl. Är väl bara att slänga sig ner på yogamattan och träna de däringa musklerna nu då.
Elefanten påminner mig om när vi gjorde ålning med dess hasning i värnplikten som man säger på stridspråk .
För faan 308 Sandell ner med arslet du ser ut som en flodhäst som dricker vatten.