De e mycke nu
Men ja, så i söndags tog jag ett litet break från allt pluggande på eftermiddagen och åkte med Nicole, Eva & Michaela till Grand och tittade på Patrik 1,5
Det var en riktigt bra film, trots att vi satt längst fram och nästintill fick nackspärr av att titta uppåt hela tiden. Jag vet inte vad som hände med mig men mitt under filmen fick jag ont i magen och började kallsvettas. Så det var bara att vingla upp till toaletten och sätta sig och lugna ner sig ett tag. Vet inte vad det kan berott på. Läskigt var det i alla fall.
Nåväl, i måndags hade vi en kort föreläsning på förmiddagen om hur Cesar hanterar sina problemhundar. Sen drog jag till gymet och körde mitt första pass Center (har kört det på Friskis och SATS förut men det här var något i hästväg! Så jobbigt och såå skönt att komma åt de där magmusklerna längst ner!). Av någon anledning blev jag helt förslappad efter det och såg inte åt en endaste bok på resten av dagen. Det blev repris av Top Model och massa slöande istället fram till kvällen då vi åkte för att se ännu en film: Barnhemmet:
Aaah, jag HATAR barn! Så jäkla äcklig film. Återigen har vi ingen reklam innan filmen i byn, utan en tant eller gubbe får stå och prata om filmen/sitt liv. Han sa något riktigt träffande dock; "När man ser skräckfilm är det rätt ofta man undrar varför man utsätter sig för det, ungefär som när man åker bergochdalbana. Men väl efteråt så skrattar man, precis som en lättnad över att man faktiskt klarade av att se eller göra det där läskiga!" Jag brukar inte bli rädd av skräckfilmer och har bara sett The Village på bio tidigare (men det räckte gott och väl!) Att alla andra skrek gjorde ju inte saken bättre. Och jo, alla skrattade så fort de skrikit. Precis som; "Haha..ja, det var ju inte så farligt..det var INTE jag som skrek..haha.."
Så i tisdags passade vi på att njuta av snön som fortfarande låg kvar. SMHI hade ju varit snälla och förvarnat att det skulle smälta bort i onsdags (är det något år då den första snön legat kvar sen man blev vuxen? När man var liten var det liksom vinter rätt länge...?) Så vi, universitetsstudenter som vi är, vuxna och mogna, tog med oss stjärtlappar, tefat och sopsäckar och promenerade bort till Skaras enda pulkabacke i mörkret. Jag hann åka ett par gånger innan fötterna började kännas förfrusna och vantar och byxor var helt genomblöta av all snö. Men kul att min klass har barnasinnet kvar i alla fall! Och Elins mamma som följde med för att beskåda vuxna människor som åker pulka åkte också en gång! Inte svårt att lista ut var vi fått vårt barnasinne från =)
Så i onsdags och torsdags var det plugg för hela slanten. I torsdags var jag dessutom på ett nytt pass på gymet: HLM (står för Höft Lår Mage). Det var alltså ett annorlunda Step-pass. Jag tror nog jag håller mig till Step Styrka trots allt. Det var lite för rörigt för min smak. Men jag fick svettas i en timme i alla fall, woho!
Så i fredags hade vi en kort föreläsning på förmiddagen om djurvänlig hantering av får och nötkreatur. Jag som var beredd på att få se diverse hemska misshandlade djur fick istället se den idylliska miljön där de hanterades varsamt och lugnt. Men ja, jag lärde mig av det också! Jag visste inte att får kunde sitta minsann.. Efter föreläsningen drog vi i alla fall till Norrköping. Eller ja, vi fick göra ett stopp då tjejerna i baksätet frågade vad det var som fräste. Va? Fräser? Nä, det är väl avgasröret.. Men Ann-Sofie, det ryker! Ryker? Vardå? Ute eller inne? INNE! Annafia ställer sig på bromsen och springer ur bilen: vad har hänt? Ja, det var något med bakrutan. Jag var rädd att hela bilen skulle explodera om vi åkte mycket längre till, men efter ett samtal med en yrvaken far och urkopplade sladdar till bakrutan (och en väldig immig bakdel av bilen till följd av detta) så kunde vi åka hem med en bil fylld med människor, illrar och ett par skidor. Pappa konstaterade idag att det var värmeslingorna I bakrutan som hade bränts upp, så jag får leva utan defrost till bakrutan resten av bilens livstid. Jäkla skit! Att det alltid ska vara något. Avgasrör som rostar bort mitt i Skara centrum eller något annat litet fel.. Typiskt.
Så jag har spenderat helgen här hemma med mor o far o grabbarna. Vi har tittat på tv, ätit tacos o varit ute på ett par promenader. Vi har även fått sköta om Billy som slickat upp sitt sår på baktassen (igen). Förhoppningsvis kan han låta bli det nu, men vi vet fortfarande inte varför han började. Pappa tror att det är något insektsbett som kliat, och jag börjar misstänka näringsbrist av något slag... Hum. Ja det återstår att se som sagt.
Nu är det mindre än en timme tills jag ska åka iväg i alla fall. Jag kommer få med mig både paj, tortillas, ost och gud vet allt som mamma kommer pracka på mig den här gången. Men det är tur jag har henne! När jag kommer ner ska jag iväg och storhandla, för det är väldigt tomt hemma hos mig i matväg. Och nu ska jag fan inte köpa bröd, fetaost, ost eller fryspizza. För jag fick se bilderna från bröllopet. Och på varenda kort har jag..tada- dubbelhaka! Man säger att ens djur ofta speglar hur man själv mår men jag tror att detta är fallet med mig och min bil. Är det inte det ena så är det det andra. Nu när jag är nöjd med min kropp så ser ansiktet helt oproportionerligt ut. Hum, tror Aftonbladet iofs hade nån serie om hur man skulle träna bort sin dubbelhaka. Kanske ska ta en titt på det. Eller öva på hur jag ska bli bra på bild- utan dubbelhaka!
Och imorgon ringer jag och bokar tid. Jag skiter i att jag mår bra nu, det är precis samma sak som när jag gick omkring med mina gallstensanfall. Det kändes ju som att jag skulle dö när jag väl fick ont i magen, men sen när man sökte läkarvård hade man inte haft ont på länge. Då kände man sig ju dum som satt där med sitt "Jo, jag brukar få ont i magen ibland.." Men va fan, jag måste börja ta hand om mig själv! Ska börja med lite övningar hemma också, så får vi se om jag kommer fram till något.
Får se när vi hörs igen. Jag kommer lägga upp lite bilder från helgen på bilddagboken, så håll utkik!
Puss o kram på er