Imorse vaknade jag 05.30 och kunde för mitt liv inte förstå varför jag satt klockan på alarm. Jag var ju ledig idag för tusan! Eller nej, jag skulle ju iväg och jobba idag. Så det blev en lång och seg morgon innan jag åkte iväg till Tidaholm. Där stod jag tillsammans med Emma från Agronomprogrammet vid bokbordet och höll ett litet infopass om skolan innan vi åt skollunch (soppa, mumma... jag förstår att kattmat är mer näringsriktigt...) och åkte hem. Om ett par timmar ska jag iväg på Styrkebox- ensam! Jen fick nämligen näsblod igår när jag gått hem, så hon var tydligen inte helt frisk. Typiskt att alla verkar sjuka just nu!
Jag själv känner mig inte så kry med tanke på allt liv runtomkring mig (jepp, det är nu jag återkopplar till rubriken! Det tar sin lilla tid minsann..) Branden i tisdags har nämligen lett till att lägenheten bredvid som tidigare stått tom nu har invaderats att en hemlös barnfamilj. Yes, ni räknade ut det rätt snabbt va? De för ett jävla liv, ja. Det är inte bara jag som är van att ha enbart en granne utan det är gråt och skrik om vartannat dygnet runt. Min livmoder drar ihop sig och vill inte veta av några försök till reproduktion tack. I alla fall när jag får se den här sidan av barn.
Det var förövrigt en artikel om det i tidningen häromdan, när man menade att kvinnor som väljer att inte få barn är provocerande och att det är okvinnligt? Sen när måste alla människor få avkomma? Det är inte alla djur som får ungar, och det är inte meningen heller. Människor kan ju precis som djur adoptera (jodå, det finns studier på sånt ska ni veta!) om man själv inte kan få ungar. Men om jag inte vill, så är det väl ändå mitt eget val? Det påverkar ju bara mig (och min partner om jag har någon såklart). Om man inte har den driften, så blir man nog inte en bra mamma heller. Och är inte jorden tillräckligt överbefolkad ändå? Nä, jag tänker nog till både en och två gånger innan jag skaffar en inneboende i min livmoder.
