Att vobba utan barn
Ja ni, det blev en andra dag hemma också. Var på VC igår, efter att ha ringt och blivit mött av ett; "Ja alltså, det går ju mycket nu och beror ju på vad man har omkring sig...Men vi kan väl ta ett odlingsprov i alla fall". Det var det där med att känna sig misstrodd ja. Fick en giftigt grön bedövningsmeducin till halsen och får komma tillbaka och ta blodprov när detta lagt sig.
Det började diskuteras för ett tag sen att många jobbar hemifrån samtidigt som de vabbar; de vobbar alltså. Jag känner dock hur det redan nu kliar i kroppen och fingrarna av att sitta här och veta hur mycket jag hade att göra på jobbet denna vecka. Men nej. Det där med att jobba när man är sjuk har jag slutat med. Jag blir inte frisk snabbare av det. Återigen verkar det vara ett lärarfenomen, att jobbet står och faller med att man är där så även om man vill så får man inte vara sjuk när man är sjuk utan får telefonsamtal från kollegor om vad eleverna ska göra. Vad jag minns från gymnasietiden så var lärarna väldigt sällan sjuka, och var de det så hoppade de in för varandra.
Jag såg också på Efter tio imorse där både Tyra Sjöstedt & PT-Fia var med och pratade om sin utbrändhet, och blev faktiskt lättad när Fia bröt ihop och berättade VARFÖR hon hade arbetat mer än 12 timmar om dagen. Det handlar inte bara om att man "älskar sitt jobb och det är så roligt att man inte kan säga nej", utan har ofta en bakomliggande orsak. Något man inte bearbetat som får en att tro att man måste prestera för att duga. Tanken att om man gör allt felfritt så kan ingen klaga på en. För om man gör något fel eller för lite så är det fel på en som person. Då är det bra att ha människor omkring sig som säger; "Släpp fröken Duktig!" - för vi är så mycket mer än vad vi gör.
Okej? Hoppas ni klarar av mina inlägg i sann "Fröken Sverige"-anda (Nu ska vi förändra världen!), men har det mest som ventil för saker som snurrar i skallen. Jag kanske hade passat i en gospelkör (Let me hear you say hallelujah sisters!) men det är inte min avsikt.
Kram så länge
Jag såg också på Efter tio imorse där både Tyra Sjöstedt & PT-Fia var med och pratade om sin utbrändhet, och blev faktiskt lättad när Fia bröt ihop och berättade VARFÖR hon hade arbetat mer än 12 timmar om dagen. Det handlar inte bara om att man "älskar sitt jobb och det är så roligt att man inte kan säga nej", utan har ofta en bakomliggande orsak. Något man inte bearbetat som får en att tro att man måste prestera för att duga. Tanken att om man gör allt felfritt så kan ingen klaga på en. För om man gör något fel eller för lite så är det fel på en som person. Då är det bra att ha människor omkring sig som säger; "Släpp fröken Duktig!" - för vi är så mycket mer än vad vi gör.
Okej? Hoppas ni klarar av mina inlägg i sann "Fröken Sverige"-anda (Nu ska vi förändra världen!), men har det mest som ventil för saker som snurrar i skallen. Jag kanske hade passat i en gospelkör (Let me hear you say hallelujah sisters!) men det är inte min avsikt.
Kram så länge