Chocktillstånd
Jag skulle ju egentligen vilja redogöra i detalj om vad som helst men den moraliska delen av mig säger stopp. Respekt får gå före allt annat i det här fallet, speciellt när det handlar om döden. Många kanske tycker jag är konstig som reagerar så starkt för en människa som jag egentligen inte kände, men en människa som man träffat ett fåtal gånger kan ändå göra väldigt starkt intryck. Den här människan kändes så genomärlig, snäll och förstående mot alla runtomkring sig. Så det kommer som en stor chock att någon sådan fattar ett drastiskt beslut som detta.
Nu när jag suttit och googlat runt lite så får jag i alla fall en förståelse och misstanke om vad det handlar om och blir så ledsen. Om det nu är som jag misstänker så vill jag ställa mig och skrika för att det är så sjukt. Dels att denna människa hade en helt annan bakgrund än vad jag visste. Aldrig hade jag kunnat lägga ihop två och två och insett vem det faktiskt var. Men jag antar att de som mår sämst är de som är bäst på att dölja det.
Det känns ändå så overkligt. Jag hoppas på något sätt att fler får upp ögonen för vad som hänt, och att vi kanske tänker till lite. Och inte ser det som ännu en nyhet i vardagen.
Förlåt för att jag är så flum och flyktig kring allting, men det är lite av min terapi det här; att sitta och bara skriva utan att egentligen tänka.
Återkommer imorgon då jag sovit ut.
Glöm inte att ta hand om er själva & varandra...