Svackor
Ja ni, ett tag funderade jag på att helt sluta skriva i bloggen. Allt man skriver har ju ändå lästs eller setts av folk på FB eller Instagram för fan. Men så fick jag ett sug igår och nu har jag lite tid över, så wtf...
Förutom skriv-svacka så har det varit många svackor sen jag skrev sist. Fi fan rent ut sagt. Red på den däringa glädjevågen ett tag, stod på den och tittade ner och tänkte att; "Men såhär jävla bra kan det inte gå, nån gång kommer bakslaget". Och visst fan gjorde det det (vad jag svär helt plötsligt...?). Men nu ska vi inte fokusera på det utan glädjeämnena i livet.
Ska bara förtydliga att svackorna INTE handlar om jobbet. För jisses vad jag sitter och njuter när jag är på kontoret, och kan höra åsnorna skrika efter mat eller gibbonaporna som sjunger i andra änden av parken. Eller då jag får guida alltifrån småbarn till företagare som kommer och vill lära sig mer om djuren. Och dessutom får cred för det! Det slog mig en dag då jag promenerade hem genom skogen att jag är jävligt cool! För det första har jag gjort en enorm resa, från att vara den där 100 kilos-flickan som knappt kunde få ur sig ett ord framför klassen, till den sunda människa jag är idag som kan ställa mig inför en grupp helt okända människor och skämta till det genom att härma ett djur. Jag har varit här drygt två månader nu och fått göra så otroligt mycket olika saker, lärt mig massor av nytt samtidigt som jag befäst gammal kunskap ännu mer och insett hur mycket jag faktiskt kan redan. När jag först sa att jag ville jobba med djur var det massor av människor som sa att det inte var en bra idé för det finns inga jobb, och inte tjänar man pengar heller, och det är inte lika roligt att jobba med djur som att ha egna. Är jag inte ett levande bevis på att det går bara man vill? Jag fattar ärligt talat inte hur jag kunde tveka till att fortsätta jobba med djur (eller jo, det gör jag, men det berodde inte på djuren utan att jag var lite allmänt förvirrad som alla är där sista året på gymnasiet). Måste komma ihåg oftare hur långt jag faktiskt kommit, och hur stolt jag ska vara över mig själv!
Nu är jag dessutom helflyttad. Lägenheten är såld och jag har mitt nya crib här i Etuna (som de flesta nog sett bild på som sagt...) där jag stortrivs. Dagarna fylls med jobb, plugg, träning i olika former, afterwork och andra roligheter. Som jag skrev nån gång så socialierar jag oftare här uppe än jag gjorde under två år i Linköping - vilket säger en hel del om sällskapet här uppe =) Great minds think alike!
Ska inte säga att jag kommer försöka uppdatera oftare, men hoppas jag kommer ha ork och tid till det. Kvalitet före kvantitet säger man ju.
Tror bestämt att jag ska ta en promenad ner till stan och invänta samtalet från bilverkstan som har min lilla grå pärla inne på service.
Kram på er!