Livet efter er
Ja ni. Livet går onekligen vidare, även om det känns väldigt märkligt att inte ha sina älskade hundar som en del av det. Det har nu gått en dryg vecka och det har varit mycket känslor och tankar som virvlat runt i kroppen och huvudet. Tomhet, sorg, ilska, frustration, ångest, skam, förnekelse... Livet kommer inte bli sig likt igen, men vi börjar så smått acceptera det nu. Vi kan prata om Billy & Wille utan att gråta och har till och med börjat kunna skämta om dem och prata om vad våra "nya grabbar" ska heta. Mamma vill att en ska heta Fredrik eftersom att hon tyckte Billy påminde om vår statsminister i ansiktet. Jag och pappa kompromissade oss till ett Freddy - man ska inte tala illa om de döda! Så Freddy & Fiber är två förslag att komma ihåg åren framöver innan hemmet kan fyllas med hundar igen.
Bild fotad på långpromenaden då jag passerade "hundbadet" efter förra blogginlägget.
Nu när livet börjar återgå till det normala har jag också tagit tag i sådant som blivit liggande på grund av all tidigare stress. Sådant som prioriterats bort eller helt enkelt förnekats. Planlagt var jag är för tillfället och vad jag behöver ändra på för att må bra igen. Göra sådant jag mår bra av och prioritera mig själv. Vill det ska vara en förändring som gäller för resten av livet nu.