Usch och fy fan för tiden som varit sen det senaste blogginlägget. Sitter nu hemma och har lite små-ont i magen och försöker ta det så lugnt jag kan. Förstår hur de som går hemma och är arbetslösa eller sjukskrivna en längre tid kan bli deprimerade för det här är fan inte roligt. Som tur är har jag LITE att göra i alla fall, som läsa böcker eller djurförsöksetiska ansökningar. Planen var att jag skulle på födelsedagsfest klockan 17 idag, men vaknade med magkramp vid halv sex och har vankat av och an sen dess. Efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen fick jag stränga order om att hålla mig stilla (helst sittande) och åka in till akuten om jag får ont igen. I vilket fall ska jag till vårdcentralen på måndag. Jag var ju hemma två dagar i veckan eftersom jag låg och tillbad porslinsguden hela tisdagsnatten, och dagarna innan dess var jag i Karlstad för närträff 2 på utbildningen till yrkeslärare. Så det blev en kort arbetsvecka igår, dock väldigt intensiv. Efter jobbet åkte jag till Snowie som jag inte varit hos på två veckor och tog en lågn promenad i skogen (och hittade nya ridvägar som jag måste utforska!) innan jag longerade henne lite på banan. Var glad att jag inte satt på då hon gjorde sina glädjeskutt i galoppen, om man säger så. Innan denna vecka så var det dessutom en rätt orolig vecka då Billy helt plötsligt blev dålig och vi misstänkte allt från njurar, sköldkörtel, bukspottkörtel till cancer. Många besök på veterinärkliniken, dropp, röntgen och en operation senare kunde vi andas ut då det "bara" var en bit matta han satt i sig och som han kunde få ut. Så imorgon ska stygnen bort. Men det var det värsta jag varit med om då jag lämnade honom på kliniken och veterinären bad om min tillåtelse att ta bort honom på operationsbordet om han skulle visa sig vara full med cancer. Hur säger man hej då till sin hund efter en sån sak? Och hur kan man sluta gråta då Billy torkar bort tårarna när man väl börjar? Ångesten över att man kanske inte skulle få vara med till slutet, och att han skulle få spendera sina sista timmar i smärta på en klinik var nästan för mycket. Är så tacksam över att vi får ha honom kvar hos oss ett tag till.
Imorgon är det dags för dans igen (om jag är pigg vill säga - *ta i trä*) med både Zumba & Orientalisk forts. Sen är vårens första omgång dans klar, och till nästa omgång blir det ännu mer orientalisk och dessutom Salsa Suelte Latin Style! Tanken var att en kurs i Dancehall skulle starta, men ledaren skadade sig så det blev uppskjutet. Säger ju inte nej till lite annan dans istället dock :) Nåt annat som hänt sen sist förresten är att jag nu fått min 25-årspresent! En finfin soffa i svart tyg med divan + en pall i matchande tyg. Kan ju säga att jag invigt den flitigt denna vecka då jag låg hemma och var sjuk :P Förutom det har massor med barn kommit till världen, både släktingar och vänner har fått tillökning och än är inte alla som är gravida färdiga. Fick dessutom besked att ännu en vän är i tidigt skede av sin graviditet. Herrejisses, babyboom detta år! Och här sitter jag med en karl som inte ens vaknar då man ligger på toa och hulkar ("Jag SOVER om nätterna!" var svaret jag fick då jag konfronterade honom - så den där drömbilden om karln som håller undan ens hår kan ni alltså sudda ut...) Menjagärintebitter! Får se när jag återkommer till er. I veckan som kommer är det iaf ridlektion, jobb, kick-off i stallet och träning inbokat. Men nu ska jag sätta mig i min sköna soffa och läsa lite. Kram på er!